Regndroppar, vänner och tjänst

Jag känner mig så älskad när jag är med finska vänner. Jag vet inte vad det är. Om det slår an en barndommens sträng i hjärtat eller så..? Nåväl på lördag var det tjänstedag med finska tongångar. Först med Mandamamma och sedan med en nyinflyttad förmåga i min egen ålder, tvåbarnsmamma. Hon är en tuff, självständig kvinna som valt sitt eget förnamn. Ensamstående, tidningsskribent, busschaufför och förtruppsarbetare, för att använda ett annat ord. Båda stunderna var givande. Intressanta besök och riktiga samtal. En gemensam Tacopaus hos Mamma Tuff och pojkarna, ingick också. Ute var det åter disigt, mildgrader och snöfritt. Tillbaka hemma efter en lång dag, satte jag mig ner och renskrev anteckningar. Något jag gör max en gång per år. Efteråt kände jag mig nöjd och slappade med Ekorrens sura godisar, turkisk peppar och chips. Onyttigt, men gott!

Söndag var jag trött på mötet. Hade svårt att somna på natten. Har Emma smittat mig?! Sen blev jag bjuden på lunch hos Harjus. En gryta med köttfärs, linfrön, vitkål m.m. som man skulle strö kokos över. Det var gott och efter en kopp kok-kaffe bar det av ut för att avsluta tjänstemånaden. Tjänsten flöt på bra, med trevliga människor, placeringar och frikostiga bidrag, så jag kunde inte annat än vara nöjd, när jag var klar och gick på Lidl och Ica för att handla mat. På Ica mötte jag Myran med en antenn, som höll ett brev i handen. "Jag tänkte få iväg det här", sa han och viftade med kuvertet. "Jaså", sa jag och tittade. Hjärtat tog en kort paus, när jag såg adressen, som var till SF :) Det var lite om helgen härifrån nordens ljumma novembervindar. Och en sak till: Emma, för mig känns du finsk på nåt vis.. Jag tyckte verkligen om idén att skriva en rad om något man önskar, så nu tänkte jag härma dig och göra likadant. Ha de!

-- Jag vill hoppa studsmatta, igen --