Har jag sagt varför jag kallar bloggen kamelvaktarensdotter?
Om inte, så kan jag berätta nu. Min pappa var kamelvaktare, som liten. Tänk dig en liten pojke, kanske med en stav eller käpp, under ett ensamt träd, någonstans på den afrikanska savannen, som passar en baby-kamel. Det är min pappa det. Eller åtminstone, var det han, när han var ungefär 6 år gammal. Men han fick annat att tänka på, som barn ofta får, så kamel-babyn försvann. Eller var det ett lejon som tog den? Kanske var det tur att den försvann och pappa klarade sig. Men farfar. Farfar var arg. För kameler var pengar. För en nomad.
Jag vet inte varför jag skriver det här. Men det kanske inte spelar någon roll, ändå. Right?
Rubriken var i alla fall en av pappas deviser.
Nej, nu ska jag se lite på Grey's. De bästa avsnitten är alltid i slutet av säsongen. Jag är i början på tredje. Mark har dykt upp.. Och stackars Denny! En riktigt okej vintersyssla, tycker jag. Ha det så bra alla :)
Den här gången bjuder jag på ett musikaliskt geni i rubriken.
Click!
CIAO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar