Till We Meet Again

Så hette miniserien som jag kollade på efter helgens långa arbetspass. Den var söt och lite i stil med Törnfåglarna minus alla präster... och resten av katolska kyrkan. Perfekt dag för att kolla på Tv tills man mår dåligt.. för det gör man ju efter ett antal timmar framför den där apparaten. Nu är jag inne i en film- och miniserie-tittarfas. Det kanske är årstiden som gör det. Jag kollar på film ett par gånger i veckan, vilket är mycket jämfört med innan.

Häromdagen köpte jag en laptop. Den var tydligen från Danmark, så allting var på danska. Jag lämnade in den för språkbyte idag. Sen strosade jag runt på IKEA och lät mig inspireras. Man får en massa idéer. Jag höll det på den nivån och kom hem med några anspråkslösa småsaker - en gråsvart diskborste (snygg faktiskt à nio kronor!), ett brunt dofljus (kanel) och en mjuk fotboll. Jag gillar alla sakerna, men jag tror ändå fotbollen vinner. Det är ju kul att kicka boll (eller hur Emma :), men det är så lätt att allt möjligt går sönder, när man gör det inomhus. Så, Tadaa - Nu är det problemet löst! Så betas problemen av, ett i sänder. När jag satt på IKEAs restaurang förresten och sippade mitt kaffe så tittade jag på folk och såg ett rart par. Hon var relativt kort (dvärg+) och han lite rund. Hennes händer var normalstora i början och små i slutet (avsmalnande). De hade beställt varsin bakelse, dricka och kaffe. De såg helt avslappnade ut (som om tiden inte fanns) och hon tittade på honom med en uppriktig blick - den finaste jag sett på länge. Äkta, tillgivet och naturligt. Hundra procent känsla, inget smör, inga dubbla avsikter. Alltså, jag ger dem: Dagens ros!

På tal om problem. Ett annat är mitt humör som pendlar som en jojo denna månad. Har jag sagt att jag HATAR januari? Det är en USEL årstid. Ena stunden är jag upprymd och glad över vad som helst (en miniserie, en promenad i gråvädret) och nästa känner jag mig som en labil who-knows-what?! Idag pendlade det föstås igen. Var låg ikväll på mötet, så i halvtid, i foajén hör jag mitt namn ropas. En barnröst - den lilla professorns.

P: Du ska väl inte gå!
J: Nejdå, jag ska bara dricka lite vatten.
P: Du får inte gå som sist, för jag har med mig snäckan idag!
(sist skyndade jag iväg lite tidigare till jobbet)
J: Åååh.. från Thailand?
P: Ja! Du får den sen.

Senare tog han försiktigt fram snäckan som var omsorgsfullt inlindad i lite papper och hans ljusgråa putsduk till glasögonen. En jättefin snäcka som har en lång svans. Den ska få en egen plats på min förnsterbräda för speciella snäckor och stenar. Och ett eget namn. Det kallar jag äkta barnmedicin. Imorgon ska jag ta den andra medicinen som också funkar på mig, tjänstemedicinen. Det får bli med Solan, dock inte den från Flåklypa (som var nog så söt), utan den andra. Hon ska flytta förresten. Mer om det en annan gång.

Ha det bäst, för det ska jag försöka ha.
XOXO

Ps. Ja just det. Jag köpte en grej till idag, för att pigga upp mig: Ett par strumpbyxor. Bruna med orangea prickar. I love them!! (Hoppas de håller)

-- Jag vill försvinna in i en bra bok, en stund--