Hemma

Nu har jag varit hemma ett par dagar. Förkyld. Ute är det fortfarande snö och mestadels mörkt den här årstiden. Idag hörde jag ett åskliknande buller från taket. Det var massor av snö som släppte och rasade ner! Det händer ett par gånger varje vinter. Det är skönt att vara hemma. Sätta på sig mysdressen, duntofflorna, tända lite värmeljus och bara vara. Jag vilar, strötittar på Tv:n, tar fram gitarren emellanåt och läser en bok. Jag gör faktiskt ingenting. Speciellt alltså. Jo, jag har "lärt mig" att chatta också. Med mitt livs andra person, Emma. Första chatterfarenheten var för några år sedan med en gammal skolkamrat, så jag antar att jag är aningen omodern... Men jag gillar verkligheten bättre. Sån är jag.

Igår gjorde jag ett inlägg med frågan: Vad är hemma för dig? Bilden tog jag för drygt två år sedan. Någon hade byggt upp ett hem mitt på gatan. Det gjorde ett starkt intryck på mig. Vad är då hemma? En plats? Människorna? Eller kombinationen? En del säger att hemma är där man har sin tandborste. Jag håller inte med om det. Man kan ha sin tandborste på hemska ställen. Det är jag helt övertygad om. Andra säger att hemmet är den plats där de måste ta emot dig. Det ligger något i det fast det låter inte så välkommet. Man är dock någon att räkna med. Ett fängelse måste i och för sig också ta emot vissa människor. Sen finns det de som säger att hemmet är den plats du kan säga vad som helst, för det är ändå ingen som lyssnar. Det finns en rad påståenden om vad ett hem är. En sak verkar klar. Det är ett starkt ord. Med stark innebörd.

-- Jag vill åka utförsåkning, igen --